Sofies Dressyr Dagbok

Min mamma är inte bara flitig med kameran på tävling, hon är också duktig och ofta filmar både programmen och en del på framridningen. Det är väldigt bra material att ha! satt och kikade igenom lite filmer från de senaste starterna och upptäckte några saker.

Den största skillnaden som slog mig var att på framridningen fanns en säkerhet och ett självförtroende över oss. Vi såg harmoniska ut och jag red noggrant, förberedde rörelserna bra och utförde den så bra som vi kan. Jag var lugn och satt som vanligt. När vi kom in på banan blev genast formen sämre, ett guppande huvud på mig och lite spänning som gav lite oroliga händer som såklart genererade en sämre form. Men självförtroendet fanns inte där till 100% det var inte samma ekipage som jag nyss sett på framridningen. Jag trodde inte riktigt att det var sån skillnad! Vi ser helt ok ut inne på banan, men vi ser fortfarande ut som ett ekipage som ber lite om ursäkt för att vi är där, ett 60% ekipage om man får utrycka sig så, och där har vi varit ett tag nu, det är dags att ta det vidare en nivå! Kan jag uppnå samma ridning som jag hade på den där filmen från framridningen har vi redan plockat åt oss några till %.

Det var en stor "aha upplevelse" när jag såg det här, och jag är så glad att jag gjorde det!Nu ska jag ha den där filmen i huvudet varje gång jag äntrar en tävlingsbana! =)

Ylva på Champion och jag och Sini på meeting i Sundsvall -07. Det var superhärligt väder hela den där helgen, åh vad jag längtar efter lite värme och gröndska nu...(ja jag har en ny ridhjälm nu :) tyckte inte d var så snyggt att rida omkring med en så urblekt längre, även om det var svårt att släppa taget om den! ;)

Kram