Gott Nytt År! Så minns jag våren 2006...
Januari - vi tränade som aldrig förr, i år var det sista chansen att rida YR SM. Efter ett kämpande hela 2005(vi klarade dock av ett av kvalen, när vi red på 62% på Djurholms Elittävlingar) som inte riktigt räckte ända fram hade jag bestämt mig, i år skulle vi dit! Det "enda" som vi behövde prestera var en ritt på 62% i George. Det låter mycket enklare än vad det i verkligheten är.
Februari - resan börjar. Södertälje alias "polartävlingen" stod för två kvalklasser. I årets första ritt MSVA:1 red vi ganska prickfritt och kom över 60% sträcket, jag var mycket nöjd! I den andra klassen S:t George var jag naturligtvis laddad och tänkte att "nu tar vi hem kvalet"... kanske ville lite för mycket :) Kanske var det för mycket anspänning och nervositet, jag vet inte varför men luften gick ur, liksom man sticker hål på en ballong, i första halten, de resterande momenten var bara en lång transportsträcka med missar och dålig bjudning... vi kom inte upp i 60% den här gången.
Mars - blev en tävlingsfri månad. Vi ängnade oss åt träningen och åter träning. Jag jobbade även med min mentala träning tillsammans med min coach. Vi diskuterade vad som hände i Södertälje och jag bestämde mig för att göra en ännu mer detaljerad plan för mina program.
April - Det var fortfarande snö! Siktet var iställt på Lidköpings nationella tävlingar, här fanns två kvalklasser att försöka ta poäng i. Det var lagtävlan för YR samt S:t George. Lidköping var lika fantastiskt som vanligt med fina ekipage och super uppstallning för både häst och människor. Tillbaka till ridningen då, första klassen gick sådär halvbra, det var nog lite tamt ihop med lite slarviga vägar och det går inte om man vill rida på kvagränsen till SM! Precis under 60% sträcket hamnade vi (dock i gott sällskap:) till S:t Georgen hade äntligen Ylva anlänt!Nu jä**ar skulle vi rida bra! Formen och schvungen var en helt annan i denna klass, men det är svårt att temperera rätt. Nu blev det lite lite för mycket spänning och vi fick lite små missar som kostade poäng, men det som kostade mest var mina usla skrittpiruetter.. skrittpiruetter!det är ju skrattretande det som är det "lättaste" för oss att ta högre poäng i!GRRR jag var arg på mig själv...detta kostade mig mycket, steget över 60% och mer därtill! I fortsättningen måste jag rida prickfritt, och sätta alla detaljerna, skrittpiruetterna, fattningarna, halterna, ryggningarna, övergångarna - allt! Jag började känna att det var för svårt att vi inte skulle klara det. Men min coach påminde om att jag måste fokusera på processen och vara nöjd med vissa saker i mina ritter i allafall, annars kommer jag inte till mittt resultatmål.
Helgen därefter styrde vi bilen norrut, jag iallafall en bit utanför Gävle, Högbo skulle anordna första omg i div1 för Uppland & Gävle. Lagklassen gick i Msvb, det kändes mycket simpelt efter ritterna i Lidköping, och därefter skulle vi rida en S:t George. Lagklassen var spännande och alla red så bra! Jag ler bara jag tänker på hur roligt vi hade! Vi lyckades rida i hop 64,5% och slutade på en ind 5:eplac, och laget på 2:a plats! "Det är såhär det ska vara, höga poäng, cred, prispengar och ärvarv" kommer jag i håg att jag tänkte. Men hur roligt blir ridningen efter ett tag utan utmaningar? Jag är mycket lyckligt lottad, jag vet, som har en häst som kan allt, jag måste ta tillvara på det. Det är ändå mycket roligare att rida en rytmisk bytesserie än att rida enkla byten. Till Georgen kände jag mig redan mätt, framgångarna i förklassen satt i, jag kände mig "färdig" med den här tävlingen. Rozzini stormade fram inne på banan och tyckte att "jag kan det här programmet, vänta ska jag visa dig!" Vi kan vell säga att vi inte direkt var "ett". Som vanligt såg det inte lika katasrolfalt ut som det kändes och vi kom över 60% sträcket vilket kändes skönt.
Maj - Nu gällde det! Nu fanns det bara tvä inplanerad kval kvar! Och bilden att vi skulle ta oss till SM mitt sista YR år flög längre, längre bort. Vi red andra omg i div1 på hemmaplan, det regnade och vi fick låga procent, jag var bitter men någonstans inom mig blev det istället till energi, jag ska visa dem när vi är på SM! tänkte jag. Vi åkte till Strömsholm i slutet av Maj, det regnade. Regnade det hela maj? Jag var otroligt fokuserad, hade min plan klar och jag följde den slaviskt. Vi red en mycket harmonisk ritt, med väldigt bra takt. Vi satte alla rörelserna (även skrittpiruetterna!!) och när vi tackade för oss i den avslutande halten, jublade publiken ( som bestod av Mamma, Ellie och Maggan) tack! det betydde så mycket! Jag var mycket nöjd med ritten, tänk att vi satte alla rörelser! Jag fattade inte att vi just hade ridigt så bra! och skrittade bort runt slottsbanan, Crewn gick för att hämta protokollet. När jag vände runt och var påväg tillbaka såg jag Maggan och Ellie stod och hoppade som tokar i sina regnrockar, jag hörde någort som lät som SM!SM!SM!!! men jag vågade inte tro det, ville inte bli besviken, jag kunde ju fått bra poäng men inte fick vi 62%? eller? varför hoppar de då upp och ner och ser helt tokiga ut? Jo för att vi hade ridigt på 63,3%!!!Jag var helt omtumlad, SM?! jag fattade ingenting, var helt i chock. Ylva grät i telefonen och pappa var så glad alla var så glada! Jag började fatta, vi skulle till SM!!!
Juni - Jag hade ju ändå anmält mig till Lejondals så det var lika bra att åka. En S:t George styrde vi runt på nästan 61%. Jag var nöjd, provade ett par nya sporrar som jag tror ledde till några missförstånd i programmet, bla i en serie där det blev något byte i varje på slutet, eller så tyckte han att nu får det vara nog med treor, jag vill byta i varje!=)
Dettta var del 1, del 2 sommaren-hösten kommer snart..
Februari - resan börjar. Södertälje alias "polartävlingen" stod för två kvalklasser. I årets första ritt MSVA:1 red vi ganska prickfritt och kom över 60% sträcket, jag var mycket nöjd! I den andra klassen S:t George var jag naturligtvis laddad och tänkte att "nu tar vi hem kvalet"... kanske ville lite för mycket :) Kanske var det för mycket anspänning och nervositet, jag vet inte varför men luften gick ur, liksom man sticker hål på en ballong, i första halten, de resterande momenten var bara en lång transportsträcka med missar och dålig bjudning... vi kom inte upp i 60% den här gången.
Mars - blev en tävlingsfri månad. Vi ängnade oss åt träningen och åter träning. Jag jobbade även med min mentala träning tillsammans med min coach. Vi diskuterade vad som hände i Södertälje och jag bestämde mig för att göra en ännu mer detaljerad plan för mina program.
April - Det var fortfarande snö! Siktet var iställt på Lidköpings nationella tävlingar, här fanns två kvalklasser att försöka ta poäng i. Det var lagtävlan för YR samt S:t George. Lidköping var lika fantastiskt som vanligt med fina ekipage och super uppstallning för både häst och människor. Tillbaka till ridningen då, första klassen gick sådär halvbra, det var nog lite tamt ihop med lite slarviga vägar och det går inte om man vill rida på kvagränsen till SM! Precis under 60% sträcket hamnade vi (dock i gott sällskap:) till S:t Georgen hade äntligen Ylva anlänt!Nu jä**ar skulle vi rida bra! Formen och schvungen var en helt annan i denna klass, men det är svårt att temperera rätt. Nu blev det lite lite för mycket spänning och vi fick lite små missar som kostade poäng, men det som kostade mest var mina usla skrittpiruetter.. skrittpiruetter!det är ju skrattretande det som är det "lättaste" för oss att ta högre poäng i!GRRR jag var arg på mig själv...detta kostade mig mycket, steget över 60% och mer därtill! I fortsättningen måste jag rida prickfritt, och sätta alla detaljerna, skrittpiruetterna, fattningarna, halterna, ryggningarna, övergångarna - allt! Jag började känna att det var för svårt att vi inte skulle klara det. Men min coach påminde om att jag måste fokusera på processen och vara nöjd med vissa saker i mina ritter i allafall, annars kommer jag inte till mittt resultatmål.
Helgen därefter styrde vi bilen norrut, jag iallafall en bit utanför Gävle, Högbo skulle anordna första omg i div1 för Uppland & Gävle. Lagklassen gick i Msvb, det kändes mycket simpelt efter ritterna i Lidköping, och därefter skulle vi rida en S:t George. Lagklassen var spännande och alla red så bra! Jag ler bara jag tänker på hur roligt vi hade! Vi lyckades rida i hop 64,5% och slutade på en ind 5:eplac, och laget på 2:a plats! "Det är såhär det ska vara, höga poäng, cred, prispengar och ärvarv" kommer jag i håg att jag tänkte. Men hur roligt blir ridningen efter ett tag utan utmaningar? Jag är mycket lyckligt lottad, jag vet, som har en häst som kan allt, jag måste ta tillvara på det. Det är ändå mycket roligare att rida en rytmisk bytesserie än att rida enkla byten. Till Georgen kände jag mig redan mätt, framgångarna i förklassen satt i, jag kände mig "färdig" med den här tävlingen. Rozzini stormade fram inne på banan och tyckte att "jag kan det här programmet, vänta ska jag visa dig!" Vi kan vell säga att vi inte direkt var "ett". Som vanligt såg det inte lika katasrolfalt ut som det kändes och vi kom över 60% sträcket vilket kändes skönt.
Maj - Nu gällde det! Nu fanns det bara tvä inplanerad kval kvar! Och bilden att vi skulle ta oss till SM mitt sista YR år flög längre, längre bort. Vi red andra omg i div1 på hemmaplan, det regnade och vi fick låga procent, jag var bitter men någonstans inom mig blev det istället till energi, jag ska visa dem när vi är på SM! tänkte jag. Vi åkte till Strömsholm i slutet av Maj, det regnade. Regnade det hela maj? Jag var otroligt fokuserad, hade min plan klar och jag följde den slaviskt. Vi red en mycket harmonisk ritt, med väldigt bra takt. Vi satte alla rörelserna (även skrittpiruetterna!!) och när vi tackade för oss i den avslutande halten, jublade publiken ( som bestod av Mamma, Ellie och Maggan) tack! det betydde så mycket! Jag var mycket nöjd med ritten, tänk att vi satte alla rörelser! Jag fattade inte att vi just hade ridigt så bra! och skrittade bort runt slottsbanan, Crewn gick för att hämta protokollet. När jag vände runt och var påväg tillbaka såg jag Maggan och Ellie stod och hoppade som tokar i sina regnrockar, jag hörde någort som lät som SM!SM!SM!!! men jag vågade inte tro det, ville inte bli besviken, jag kunde ju fått bra poäng men inte fick vi 62%? eller? varför hoppar de då upp och ner och ser helt tokiga ut? Jo för att vi hade ridigt på 63,3%!!!Jag var helt omtumlad, SM?! jag fattade ingenting, var helt i chock. Ylva grät i telefonen och pappa var så glad alla var så glada! Jag började fatta, vi skulle till SM!!!
Juni - Jag hade ju ändå anmält mig till Lejondals så det var lika bra att åka. En S:t George styrde vi runt på nästan 61%. Jag var nöjd, provade ett par nya sporrar som jag tror ledde till några missförstånd i programmet, bla i en serie där det blev något byte i varje på slutet, eller så tyckte han att nu får det vara nog med treor, jag vill byta i varje!=)
Dettta var del 1, del 2 sommaren-hösten kommer snart..
Se det snöar..
japp nu snöar det faktiskt ute, kanske blir en vit jul iallafall!
Sini och jag kör på så gott det går nu, ska träna på torsdag. Har ju tagit det lungt (men vart i gång) nästan hela dec, så det känns kul! Nu är vi på G igen! Var i ridhuset häromdagen, kändes hur fin som helst med tanke på att vi mest ridit i skogen och tagit det allmänt lungt. Så det känns riktigt bra!
I morgon ska jag ut till stallet och en sväng med Sini till ridhuset, det ska bli skoj!
Nu måste jag ner till tvättstugan!
Sini och jag kör på så gott det går nu, ska träna på torsdag. Har ju tagit det lungt (men vart i gång) nästan hela dec, så det känns kul! Nu är vi på G igen! Var i ridhuset häromdagen, kändes hur fin som helst med tanke på att vi mest ridit i skogen och tagit det allmänt lungt. Så det känns riktigt bra!
I morgon ska jag ut till stallet och en sväng med Sini till ridhuset, det ska bli skoj!
Nu måste jag ner till tvättstugan!