Ont i halsen och -15 i stan...
Vaknade med ännu mera halsont, det är inte kul! kikade på thermometern som sa -15 och då är vi inne i stan... säkert ner mot -20 i stallet, burr burr burr. Blir att klä på sig ännu mera kläder i dag.
Det känns iaf bra att jag stakat ut några tävlingar nu, då brukar alltid träningen kännas roligare och man får ännu mera motivation att träna bra. Tidigare år har tävlingarna varit den absolut viktigaste motivationen för mig. För att orka genom hela vintern med att lasta och åka till ridhus varje kväll. Nu har jag så mycket enklare och framförallt bättre förutsättningar för att komma i bra form, eftersom vi har ett superfint ridhus 2 meter fån boxdörren, fina utebanor mm. Så det kanske är därför jag känner mig lite mera lugn i år :) (?)
Sen vet jag vad som väntar, vi har tävlat så mycket tillsammans nu att jag vet vart och vilka klasser jag vill rida . Vi tävlar för vår egen skull mot oss själva, jag har egna mål som jag vill uppnå, både process och resultatmål. Utan dem skulle jag nog tyckt att det var meningslöst att tävla, det har blivit en grym konkurrens bara de senaste åren, att tro att man kan åka ut på nationella tävlingar och vinna pris är inte ens en tanke. Här gäller det att man kan tävla mot sig själv och vara nöjd med det, så länge du inte sitter på en " 70% häst".
Och det har jag lärt mig! annars skulle jag inte tycka det var så roligt att tävla! visst kan det kännas knäckande i bland med domare som håller igen på de högre siffrorna för att man inte sitter på en häst med några stora gångarter ( om man jämför med den hårda konkurrensen på nat nivå) och inte kan premiera ett välridet program. Men sen kommer det tävlingar när de finns domare som faktiskt gör det, och då får man vara nöjd och glad över det! Sen handlar ju dressyren så mycket mera än domarna och protokollet man får efteråt, det handlar ju allra mest om känslan, och åter känslan! Det där grymma känslan man strävar efter att få till på tävling inne på banan. Det är nog iaf det som driver mig mest att fortsätta! :)
Rozzini går in på sin 17e vår i år, det är ju helt sjukt! :) Så vi ska tävla lite mera sparsamt, koncentrera oss på de svåra klasserna och försöka göra det bra. Bra utifrån våra förutsättningar alltså!
Nu måste jag försöka äta lite frukost, och se kicka i gång dagen!
Det känns iaf bra att jag stakat ut några tävlingar nu, då brukar alltid träningen kännas roligare och man får ännu mera motivation att träna bra. Tidigare år har tävlingarna varit den absolut viktigaste motivationen för mig. För att orka genom hela vintern med att lasta och åka till ridhus varje kväll. Nu har jag så mycket enklare och framförallt bättre förutsättningar för att komma i bra form, eftersom vi har ett superfint ridhus 2 meter fån boxdörren, fina utebanor mm. Så det kanske är därför jag känner mig lite mera lugn i år :) (?)
Sen vet jag vad som väntar, vi har tävlat så mycket tillsammans nu att jag vet vart och vilka klasser jag vill rida . Vi tävlar för vår egen skull mot oss själva, jag har egna mål som jag vill uppnå, både process och resultatmål. Utan dem skulle jag nog tyckt att det var meningslöst att tävla, det har blivit en grym konkurrens bara de senaste åren, att tro att man kan åka ut på nationella tävlingar och vinna pris är inte ens en tanke. Här gäller det att man kan tävla mot sig själv och vara nöjd med det, så länge du inte sitter på en " 70% häst".
Och det har jag lärt mig! annars skulle jag inte tycka det var så roligt att tävla! visst kan det kännas knäckande i bland med domare som håller igen på de högre siffrorna för att man inte sitter på en häst med några stora gångarter ( om man jämför med den hårda konkurrensen på nat nivå) och inte kan premiera ett välridet program. Men sen kommer det tävlingar när de finns domare som faktiskt gör det, och då får man vara nöjd och glad över det! Sen handlar ju dressyren så mycket mera än domarna och protokollet man får efteråt, det handlar ju allra mest om känslan, och åter känslan! Det där grymma känslan man strävar efter att få till på tävling inne på banan. Det är nog iaf det som driver mig mest att fortsätta! :)
Rozzini går in på sin 17e vår i år, det är ju helt sjukt! :) Så vi ska tävla lite mera sparsamt, koncentrera oss på de svåra klasserna och försöka göra det bra. Bra utifrån våra förutsättningar alltså!
Nu måste jag försöka äta lite frukost, och se kicka i gång dagen!
Kommentarer
Trackback